Håller medelklassen på att ta slut?

Ett ämne som på senare tid fått mycket uppmärksamhet i den internationella pressen är frågan om huruvida den västerländska medelklassen går en dyster framtid till mötes.  Kan demokratin överleva medelklassen nedgång? frågade sig exempelvis Francis Fukuyama nyligen i Foreign Affairs. 

Två utvecklingar ger fram för allt syre åt debatten: trenden med ökade inkomstskillnader som varit påtagliga i många OECD-länder sedan början på 1980-talet, samt svårigheten för västländer att skaka fram tillräckligt med någorlunda välbetalda jobb åt sina medborgare. I krisen fotspår i USA var det speciellt tydligt att de var traditionella medelklassjobb som främst fick stryka på foten, både inom industrin och tjänstesektorn. 

Utpekade bovar i dramat är en ökad globalisering samt en rasande snabb utveckling inom IKT-områden. Vad många menar är att turen har kommit till tjänstesektorn att genomgå den resa som industrisektorn i väst påbörjade redan för 30 år sedan. Gårdagens utflyttade fabriksjobb är morgondagens utflyttade revisionstjänst. Morgondagens husläkare sitter kanske i Mumbai. Och behöver vi ens lastbilschaufförer om 10 år, eller kommer trafiken vid det laget vara helt automatiserad? 

Olycksbådande scenarion målas upp där allt som på sikt blir kvar i väst är en mindre uppsättning mycket kvalificerade och högavlönade tjänster, samt en betydligt större uppsättning lågbetalda jobb ¬som kännetecknas av att de måste utföras på plats och är svåra att automatisera: traditionellt lågavlönade jobb som undersköterskor, lokalvårdare eller restaurangbiträden. Löneskillnaderna mellan länder nivelleras, men drar iväg inom varje respektive land. 

Nu finns det förvisso onekligen en tendens till att överdriva effekterna av den utveckling som äger rum. Allt för stora växlar dras sannolikt utifrån enstaka exempel, och en arbetsmarknad fylld av gråzoner reduceras till enkla klumpkategorier av jobb när verkligheten beskrivs som svartvit.

Men med det sagt finns det ändå mycket i problembeskrivningen som förtjänar att tas på allvar. I takt med att landvinningar inom tekniken fortsätter att sudda ut gränserna mellan jobb som måste utföras på plats och som med fördel kan förläggas i andra länder så verkar det troligt att vi kommer få se en ökad konkurrensutsättning av många svenska tjänstejobb framöver. Den som viftar bort detta med argumentet att den svenska språkbarriären kommer hålla stånd får hoppas att Googles murbräcka i form av maskinell översättning inte fortsätter förbättras. Själv skulle jag inte vara så säker.

Det är definitivt för tidigt att prata om medelklassens försvinnande. Vägen till dagens tjänstesamhälle gick via jordbruks- och industrisamhället, så onekligen har vi klarat av stora omställningar förut, och det till det bättre. Mycket talar för att det är en liknande resa vi står inför nu. Men visst kan man få se oroat på utvecklingen, åtminstone på kort sikt.