Urbaniseringens möjligheter i Kina

Idag knackade en grönklädd folkräkningsfunktionär på dörren till min lägenhet i Peking. Han krävde att få veta min ålder, utbildningsnivå, härkomst och hur länge jag planerar att stanna i Peking. Jag var förvarnad. De senaste veckorna har Peking prytts av banderoller som deklarerat att ”Folkräkningen kommer alla till nytta” och i förra veckan uppmanade Kinas vice premiärminister i ett TV-sänt tal alla att samarbeta och lovade att alla personliga detaljer ska hållas hemliga.

Det kan kanske behövas – vissa funktionärer har uppgett att folk slänger igen dörren på dem. Min påknackare sade sig inte ha haft några sådana problem, men däremot obekväma arbetstider eftersom många är ute på dagarna.

Folkräkningen sker en gång var tionde år och utförs av en armé av funktionärer. Målet är att räkna och samla information om alla Kinas 400 miljoner eller så hushåll. De viktigaste syftena är att fastställa Kinas urbaniseringsgrad och antalet migrantarbetare bosatta i städerna. Men myndigheterna vill också ha undersökningen som underlag för sociala och ekonomiska åtgärder. Därför måste en tiondel av hushållen svara på detaljerade frågor inom 45 områden, från hushållsmedlemmarnas hälsa till fastighetens faciliteter. Ett tvivelaktigt nöje jag inte fick.

Förhoppningsvis kan folkräkningen ge en bättre bild av Kinas urbaniseringsgrad och –mönster. Forskare jag pratat med på tankesmedjan China Development Research Commission, menar att urbaniseringsgraden i Kina kommer stiga från 47% idag till 65% 2030. Det innebär att Kina kommer få 400 miljoner nya stadsbor de kommande 20 åren, eller motsvarande 16 Stockholm per år. Rörelsen saknar motstycke i historien. Det betyder bland annat, enligt FN, att 107 nya städer i Kina kommer öka sitt invånarantal till över en halv miljon till 2025, alltså Göteborgs storlek.

Varför spelar detta roll? Jag kan komma på minst 16 tusen miljarder skäl. Så mycket i svenska kronor beräknar China Development Research Commission kommer krävas för att bygga infrastruktur för de nya städerna. McKinsey menar att 170 transitsystem och 50 000 höghus behöver byggas fram till 2025.

Lägg till det de ytterligare 100 miljoner kinesiska hushåll som enligt BCG kommer bli en del av medelklassen under de närmaste 10 åren. De kommer konsumera varor och behöva sjukvård och äldreomsorg. Det räcker inte längre för västländska företag att ha en närvaro i Shanghai, Peking och Guangzhou – BCG uppskattar att 800 kinesiska städer år 2020 kommer ha en genomsnittlig disponibel inkomst högre är Shanghai idag.

Glöm inte heller de gröna möjligheterna. Konstruktionsboomen, medelklassens drömmar och befolkningsförtätningen innebär en enorm påfrestning för miljön. Med världsledande miljöteknik bör svenska företag vara väl positionerade att hjälpa Kina att möta denna enorma utmaning.
 

Tomas Larsson