Lutningsparadoxen – 2000-talets utmaning

Har du tänkt på vad som hänt på senare år, nämligen att gapet mellan oss som enskilda och de företag och organisationer vi representerar och arbetare i bara ökat?

Och roten till eländet (i vad mån det nu är ett elände) är: välstånd, kunskap, globalisering.

För företagen innebär dessa faktorer en ökad press. Man måste springa snabbare, hoppa högre, vara bättre helt enkelt, samtidigt som konkurrenterna inte längre enbart kommer från samma gård utan mycket väl kan komma från andra sidan klotet. För att lyckas måste man helt enkelt anstränga sig mer. Avis gamla devis "We try harder" gäller för snart sagt alla som vill vara med i racet mot framtiden.

Samtidigt blir vi som enskilda allt mättare, allt nöjdare. Vi som lever i de mogna bilekonomierna, som haft det gott och varit ompysslade av staten i decennier, har inte riktigt den hunger som arbetsgivarna vill att vi ska ha. Inte många av oss i varje fall. Klassiska dygder som flit och hårt arbete står inte längre så högt i kurs, och helst av allt skulle vi alla vilja leva ett liv med lite lägre tempo. Även om ett hundraprocentigt paraplydrinksliv lockar rätt få. Men lite lugnare, skulle inte vara fel.

Så medan företag och organisationer får en alltmer framåtlutad stil, så vill vi som enskilda leva alltmer bakåtlutat. Resultatet ser i på kort sikt i sjunkande lojalitet och engagemang och i att arbetet förlorar sin ställning som meningsskapare i livet. Och på sikt i sjunkande konkurrenskraft och sämre möjligheter till ett tillbakalutat liv. Då blir det kineserna som får luta sig tillbaka medan vi själva slavar för några dollar i timmen.

Så, på kort sikt är sannolikt lutningsparadoxen 2000-talets största chefs- och ledarutmaning. På längre sikt är det kanske västvärdens, och inte minst Sveriges, stora hot.

Hej Sverige – dags att börja gå lite mer upprätt? Inte bara av tvång utan av fri vilja?

Mats Lindgren, vd Kairos Future